Vi har valt att sammanfatta våra samlingar i förskolan eftersom vi ändå gjort samma sak. Vi utgick ifrån lektionsplaneringen vi tidigare lagt ut här i bloggen.
Samlingen började med att vi läste boken ”Flickan som bara ville läsa” av Sonja Hulth och Anna-Clara Tidholm. Vi upplevde att alla barnen var engagerade och ett barn sa bland annat att man kunde se på en bild i boken att det inte blåste för det var inga vågor på vattnet, vilket ju var helt riktigt! Efter läsningen visade vi att luft väger något genom att balansera två uppblåsta ballonger på en blompinne och sen smälla en av ballongerna. Den uppblåsta ballongen sjunker då, vilket visar barnen att luft faktiskt är någonting. Efter ballongexperimentet pratade vi hur man kan se att det blåser och om hur det känns. Vi fick lite blandade svar, men några vanligt förekommande svar var att man kan se det på träden, och att det känns i ansiktet. Det kan göra ont i kinderna om det blåser kallt och det känns skönt om det blåser kallt. Ett barn hade nästan blåst omkull häromdagen när det blåste mycket. Vi hade med oss en bordsfläkt som vi satte på så barnen fick känna vinden från den och de fick även beskriva hur man kunde se på de andra barnen att det blåste. De menade att det syntes på håret. Vi ville även visa barnen att de själva kan skapa vind, och visa att man kan förflytta saker med hjälp av den. Därför hade vi med oss en pingisboll som barnen skulle blåsa på. De fick tävla mot varandra genom att stå lika många barn på båda långsidorna av ett bord. De skulle sen gemensamt försöka blåsa bollen över kanten på motståndarnas sida. Detta var ett uppskattat moment och barnen hade nog kunnat blåsa (tävla) fler omgångar. När de hade tävlat färdigt fick de titta ut genom fönstret för att försöka se om de kunde se något tecken på att det blåste ute. Vi avslutade våra samlingar med att barnen fick rita varsin bild av någonting som hade med vind att göra. Det blev mest träd som blåste i vinden och rufsigt hår som avbildades.
Vi kände allihop att barnen var delaktiga, engagerade och intresserade. De verkade nöjda allihop efter samlingarna. En förskollärare nämnde att hon tyckte att samlingen låg på helt rätt nivå. En tanke som kom upp när vi sammanfattade våra iakttagelser var att barnen kanske aldrig sett en sådan våg som vi försökte visa med ballongerna och blompinnen. Vi kanske borde ha förklarat hur det fungerade och varit tydligare med att det var jämvikt när blompinnen var rak. Det verkade dock som att barnen förstod att pinnen skulle väga över på ena sidan, men det kan ändå vara bra att vara ännu tydligare om man ska göra något sådant igen.
Intressant att läsa om er samling och experiment. Roligt att ni även fick med en lek/tävlings moment. Att ni lät barnen rita sina upplevelser tyckte jag var bra, det tror jag gör att barnen reflekterar mera och lättare får syn på sitt eget lärande, och det är menar jag även ett bra redskap för pedagogen att se barnens lärande. Elfstöm, Nilsson,Sterner & Wehrner-Godeé (2008)använder sig mycket av barnens teckningar i sitt arbete./ Åsa Ståhl
SvaraRaderaVad roligt att det gick så bra!
SvaraRaderaJag tycker att ni i era planeringar för både förskolan och skolan har lyckats hitta bra experiment som blir tydliga för barnen/eleverna. Jag tror även att det är bra att börja med att fokusera på att luft faktiskt är något precis som ni har gjort eftersom det är grunden för att förstå även hur vindar kan uppstå etc. Jag läste även i Andersson (2008) att det är viktigt att eleverna har kunskap om att luft är något materiellt även inom andra områden som exempelvis människokroppen när man pratar om andningen. Så er samling och lektion anser jag ger barnen/eleverna viktiga kunskaper för fortsatt lärande inom flera naturvetenskapliga områden.
Referens
Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Målet för samlingen var att barnen skulle förstå att vind är luft som rör sig. Eftersom vårt tema är vind kände vi att det blir lite för svårt för barnen så vi lägger det på en förberedande nivå. Jag kände dock att jag inte fick fram vad vind var tillräckligt tydligt. De kände att håret rörde sig vid fläkten och såg att pingisbollen rörde sig av deras egen "vind" men det jag missade var att uppmärksamma dem på att vind är luft som rör sig, att det är därför pingisbollen rör sig. vi pratade om det, men det kunde fått ett tydligare fokus då det var målet. Både i förskolan och skolan hade det varit roligt att gå vidare med vad Elfström, Nilsson, Sterner och Wehner-Godeé beskriver som att barnen äger frågan. Barnen och eleverna skulle säkert kunna komma på många frågor utifrån experimenten och lektionen som de skulle kunna arbeta vidare med. Författarna menar att det skapar en känsla av meningsfullhet för barnen att arbeta med sina egna frågor.
SvaraRaderaref: Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. & Wehner- Godeé, C. (2008) Barn och naturvetenskap- upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber
Tycker att det var roligt att ni hade så många konkreta experiment för att visa på vinden. Att inleda med en saga tror jag kan vara bra för att fånga barnens intresse och koppla innehållet till deras egna erfarenheter. Elfström,I et. al (2008) skriver också att det kan vara bra att introducera ett nytt naturvetenskapligt område för barn genom en berättelse då barnen kan fantisera runt den och samtidigt menar de uderlättas barns lärande av en beräättelse. Tyckte också det var kul att ni använde tävlingsmomentet med pingisbollen. Kanske barnen hade kunnat få prova att blåsa pingisbollen upp i luften med hjälp av en tratt för att se att vinden kan komma från olika håll? Håller även med Åsa om att det var bra moment att barnen fick måla teckningar utifrån experimenten. Jag anser att teckningarna kan var ett bra uderlag för vidare samtal med barnen kring deras erfarenheter av vind och luft.
SvaraRadera