Besök på Aspö gård

Vi besökte Aspö gård och naturskolan där Manne Ryttman och praktikanten Mattias välkomnade oss. Vi insåg att naturen har stora möjligheter och vi slogs av att så många ämnen kunde beröras i skogen. Naturen går att använda sig av på många olika sätt i undervisningssammanhang, eftersom man kan ha ett ämnesövergripande innehåll, och vi insåg denna dag utomhuspedagogikens många möjligheter. Naturen är dessutom könsneutral, som förskolor och skolor inte riktigt är även om de kanske arbetar mot att bli det. I skogen får barnen/eleverna använda alla sina sinnen och där leker alla på lika villkor, både flickor och pojkar. Där finns det inte leksaker som riktas till flickor eller pojkar, där kan en pinne eller sten förvandlas till vad som helst genom barnens egen fantasi, vilket vi anser är en fantastisk möjlighet, eftersom barnen tränar sin kreativitet och på detta vis leker in kunskapen. Att de får använda sig av hela sin kropp och upptäcka saker med sina sinnen menar vi kan bidra till en djupare förståelse, och på så vis sker ett bra lärande som främjar alla barn/elever. Elfström et. al. (2008) menar att det är viktigt att barn/elever får undersöka och utforska, vilket är jämförbart med ett naturvetenskapligt arbetssätt. Författarna menar att detta arbete ofta startar med spännande upptäckt som barnet gör, därefter följer noggranna observationer och den utforskande processen fortsätter med att de samlar, sorterar, ordnar och benämner i lek och gestaltande. Enligt författarna observerar de allra yngsta genom att undersöka platsen de befinner sig på med hjälp av sina sinnen: känsel, syn, lukt, hörsel och smak.

Det första vi gjorde var att leka ”en ska bort” genom att samla fem saker och kategorisera dem så att en inte hörde dit. En annan grupp skulle sedan lista ut vad som skulle bort. Denna övning tror vi kan träna barnen att kategorisera och när vi skulle välja saker inom samma gruppering (vi pratade om Linnés indelningar) kommer naturvetenskaplig kunskap in.

Vi fortsatte att leka! Nästa lek gick att använda som idrottslektion, men den kan även ha inslag av många andra ämnen. Innan leken började hade Mattias satt upp 36 lappar i träden runt om i skogen. Vi fick sen lagvis slå en tärning och springa iväg för att hitta rätt lapp. På lappen fanns en uppgift eller ett uppdrag, t ex ”Hur många år är ni tillsammans?” eller ”Sjung en vårsång för Manne eller Mattias.” När laget klarat uppgiften fick man slå tärningen igen och addera på den nya siffran på den man hade innan, för att sedan springa iväg och hitta en ny uppgift. Det fanns även frågor som hade med naturkunskap att göra.

Vi hade även en kombinerad engelska- och tekniklek. Alla lagen fick använda sig av sina kameror eller mobiler för att ta kort på olika saker. Vilka saker vi skulle fotografera stod på små lappar som vi fick ta. Alla instruktioner var på engelska.

Vi fick även dramatisera ett träd, där det fanns rötter, svampar (mycel), kärnved, bark, kanaler för vattentillförsel, löv mm. Detta var en rolig övning och det gav en större förståelse för hur allt hänger ihop i trädet. När dramat började fick de personerna som var forslade vatten upp visa det genom rörelser, barken fick skydda mot en ettrig insekt som försökte ta sig in. Det underlättade lärandet att använda kroppen och vi anser att detta skulle vara bra för vissa (eller alla) elever.

Något som hör samman med både bild och naturvetenskap var när vi fick tillverka egna kolkritor. Vi fick tälja egna träbitar av träslaget lind, ca 1 dm långa, som skulle vara ungefär lika tjocka som ett finger. Dessa virade vi sedan noggrant in i aluminiumfolie och lade på elden. Efter ca 20 minuter hade vi alla varsin fin kolkrita! Gör man detta med elever kan man prata lite om varför det blir som det blir och varför ingen luft får komma in till träbiten? Sedan kan eleverna få använda kritorna till att måla bilder av naturen.

Vi tackar för en väldigt trevlig och lärorik eftermiddag på Aspö gård. Vårt lärande av denna dag tar vi med oss och tänker använda oss av i vårt kommande yrkesliv.

Referenser

Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. och Wehner-Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber

Teknik i förskola och skola

Jag har observerat tekniken i förskolan och i skolan där jag har utfört mina fältstudier. När jag har letat efter tekniken har jag tittat både på den vardagliga tekniken som finns i vår omgivning och hur de arbetar aktivt med teknik i förskolan och i skolan.

Teknik finns, precis som matematiken, överallt, det gäller bara att synliggöra den för barnen och eleverna. Vi tänker kanske inte så mycket på det men det mesta som finns omkring oss är faktiskt teknik på ett eller annat sätt. Ginner och Mattsson (1996) menar att mycket av den teknik som vi har runt omkring oss idag innehåller klassiska och mycket gamla lösningar.

Både i förskolan och i skolan finns det olika hjälpmedel för aktiviteter och undervisning. Exempel på detta är pennor, papper, suddgummi, saxar, datorer, projektor, olika sorters byggmaterial (mönstermosaik, kapplastavar) och lamineringsmaskiner. Ja det finns i princip hur mycket som helst att räkna upp, både som används av pedagogerna och barnen/eleverna. Ni vet säkert hur dessa olika tekniska saker används i förskola och skola, så jag vill, istället för att gå in på det i detalj, berätta om hur den skola där jag har utfört mina fältstudier arbetar aktivt med teknik som ämne. Jag hade nämligen sådan tur att välja en skola som arbetar väldigt aktivt med just teknik. Detta startade som ett projekt för ungefär 1 år sedan och de som ingår i projektet är samhällsföreningen, föräldraföreningen, Högskolan i Skövde och den skola i Tidaholms kommun där jag har utfört mina fältstudier. Projektet heter ”Teknikroligt”, det är tänkt att pågå i 3 år (som en start) och projektet finansieras av EU-bidrag. Det är för närvarande två föräldrar som håller i själva arbetet och undervisningen med de tekniklådor som ingår i detta projekt. Dessa ”tekniklådor” innehåller olika tekniska uppfinningar som eleverna får arbeta med på olika sätt, till exempel hjulet. I kursplanen (Skolverket) för teknik står det att eleverna i slutet av det femte skolåret skall kunna redogöra för, inom några bekanta teknikområden, viktiga aspekter på utveckling och teknikens betydelse för natur, samhälle och individ. Detta mål anser jag att eleverna genom arbetet med lådorna är och ”snuddar” vid, vilket är en god början till fortsatt arbete med teknik. De berör än mer kursplanemålet: ”kunna använda vanligt förekommande redskap och tekniska hjälpmedel och beskriva deras funktioner” (Skolverket, 2008, s.118). Arbetet med lådorna sker gruppvis och det sker 2 gånger/ månad. På den skolan där jag har varit arbetar de med detta teknikprojekt från år 2. Just nu är det alltså två föräldrar som kommer till skolan och har hand om detta arbete, men det är tänkt att lärarna sedan ska fortsätta arbetet med lådorna. När jag har talat med lärarna anser de själva att de har varit lite dåliga på att ta reda på vad eleverna arbetar med och talar om under tekniktillfällena. Varje teknikpass är på 40 min och eleverna får då gå till en annan byggnad på skolan. Lärarna verkar inte vara speciellt involverade i själva arbetet med teknikprojektet, utan det är, som jag har förstått det, de två föräldrarna som sköter det. Enligt lärarna vill de gärna vara mer insatta i arbetet, men de menar att de inte har haft den tid som behövs för att sätta sig in allt. Det kommer antagligen bli aktuellt då de ska fortsätta på egen hand.

Då projektet började hade hela skolan en invigning och då hade de bland annat ett segelflygplan på skolgården, som de kom med från en segelflygförening. På skolan sitter också en skylt där det står ”Teknikroligt” som visar att de är med och deltar i detta teknikprojekt. Lärarna menar att eleverna tycker att det är roligt med teknik och att de tycker om att arbeta med tekniklådorna. Målet är att alla elever ska ha gått igenom lådorna, både med genomgångar och praktiskt arbete. Ginner och Mattsson (1996) skriver att tekniken kombinerar praktisk erfarenhet och förtrogenhetskunskap med beräkningar, val och teoretiska överväganden. Jag menar att det är bra att eleverna får arbeta på detta sätt med teknik och jag hävdar att kunskapen befästs bättre då undervisningen är varierad, och att det finns många praktiska inslag, vilket jag tror att eleverna uppskattar. Skolan samarbetar med Högskolan i Skövde i projektet. Studenter från Högskolan kommer och visar upp robotar med mera, och dessutom undersöker Högskolan vad eleverna på skolan med teknikprojektet har lärt sig. Lärarna på skolan erbjuds även föreläsningar inom ämnet, för ökad ämnesteoretisk grund. Flera klasser på skolan har även besökt Dalénium, där det finns mycket att lära inte minst om teknik. Jag blev tillfrågad om jag ville följa med vid ett sådant besök, vilket jag inte tackade nej till. Tack vare detta besök har jag alltså både besökt Dalénium och Baltazar, vilket jag ser som en otrolig förmån, mycket trevligt och lärorikt.

På förskolan där jag har utfört mina fältstudier finns det, precis som jag nämnde i början, en hel del tekniska saker som används dagligen. Jag anser också att pedagogerna på den här förskolan är bra på att lyfta fram den vardagliga tekniken genom att ha en god kommunikation med barnen om de olika föremålen och hur man använder dem. De kanske inte nämner att det är just teknik, men de utmanar barnen att fundera mycket själva över hur saker och ting fungerar, vilket jag anser är väldigt betydelsefullt för barnens fortsatta förståelse för vår tekniska värld. De skulle kunna göra barnen mer medvetna om att det är teknik genom att säga det, men det viktigaste anser jag är att väcka tankarna hos barnen om sakers olika användning och ställa öppna frågor kring objekten som utmanar barnen, vilket pedagogerna skulle kunna göra ännu mer. De skulle till exempel kunna fråga barnen: Varför använder man en sax när man ska klippa? eller Skulle man kunna använda en sax till något annat än att klippa, i så fall vad? Jag menar att denna konversation är viktig för att barnens egen fantasi och kreativitet ska få komma till liv. Enligt mig är barn fantastiska uppfinnare och de skulle kunna skapa de mest fantastiska tekniska föremålen. Ginner och Mattsson (1996) menar att till skillnad från naturvetenskapen som vill förklara och ställa upp teorier om hur allt hänger samman, arbetar tekniken med att lösa praktiska problem. Författarna skriver vidare att huvudfrågan inom tekniken är: hur få det att fungera? Detta tycker jag är väldigt intressant och viktigt att barn redan i förskoleåldern får möjlighet att fundera kring sådana frågor. Jag är övertygad om att frågorna finns där hos barnen men att de kanske allt för sällan får chans att komma upp till ytan och diskuteras med andra. På förskolan som jag har varit på har de arbetat lite med teknik. De har bland annat arbetat med magnetism genom att undersöka en stor magnet som drog åt sig massor av små gem. Detta testade de ihop i barngruppen och diskuterade tillsammans hur det kunde bli så med mera. Förutom detta och de diskussioner som jag nämnt har de inte arbetat så mycket med teknik, vilket jag anser att de skulle kunna bli bättre på, men jag vill ändå påstå att de är på god väg. Det var roligt att se att de ändå hade arbetat med något tekniskt område, det är det inte alla förskolor som har gjort. Dessutom bygger de väldigt mycket på denna förskola och de använder då olika material. I Läroplanen för förskolan (Lärarförbundet) står det att förskolan skall sträva efter att: ”varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika material och tekniker” (s. 31). Exempel på byggmaterial på den förskola där jag har utfört mina observationer av tekniken är: klossar, kapplastavar, kuddar och olika sorters lego. Det som används mest av barnen och verkar vara väldigt omtyckt är det stora legot. Detta är som ett ”vanligt” lego, fast bitarna är jättestora och mjuka. Varje gång som jag har varit där är det alltid några barn som har byggt med det stora legot. De bygger hus, borgar, höga torn med mera och detta är verkligen teknik, vilket man mycket väl skulle kunna göra barnen uppmärksamma på, men det har jag inte hört att pedagogerna har gjort.

Både i förskolan och i skolan är de ute mycket och då är de bland annat i skogen och bygger kojor, vilket också är teknik. Här tar de tillvara på den närliggande miljön, vilket jag anser är väldigt bra eftersom det finns tillgängligt så nära, och att barnen har så roligt samtidigt som ett lärande sker. Jag menar att det skulle vara bra om pedagogerna var med mer då barnen leker för att ibland synliggöra lärandet och visa på att det faktiskt är teknik de utövar då de bygger.

Referenser

Ginner, T. & Mattsson, G. (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Lärarförbundet.(2005). Lärarens handbok. Stockholm

Skolverket.(2008). Kursplaner och betygskriterier 2000 – reviderad version 2008. Västerås: Fritzes

Teknik i skolan och förskolan

Jag har tittat i både förskolan och i skolan vad man kan se som teknik. Några teknikrelaterade saker jag kan se direkt i skolans klassrum är saxar, klockan på väggen, gångjärn, hålslagaren, datorer, miniräknare, OH-apparat och cd-spelare. Det finns även tekniklego att använda och ibland ser de på film och använder då dvd-spelare. I vissa klassrum finns så kallade ”kanoner” som används ibland i undervisningen. De har även några vågar med tillhörande vikter. Läraren i min vfu-klass medger att de inte alls ägnar sig åt teknik och att det till största delen beror på lärarens ointresse. Läraren berättar att det blir lite mer teknik när eleverna blir äldre. I år 5 håller de bland annat på med magnetism.

I förskolan är det ungefär samma saker som finns. De har även trä-mekano, Magic Joint (ett slags byggmaterial med magneter) och andra byggmaterial av plast som man kan bygga efter egen fantasi eller utifrån ritningar. Även i förskolan säger pedagogerna att de i stort sett inte sysslar med teknik alls. Det beror även här på bristande intresse samt att de har andra teman som de anser är viktigare för barnen. Det finns något teknikprojekt där förskolor kan delta, men pedagogerna ansåg att det lev för mycket arbete då det var mycket som skulle dokumenteras och redovisas. Det hade även kunnat bli för mycket för barnen, då de även har andra teman att arbeta med. Tiden i förskolorna är knapp som den är, så de valde att avstå, vilket jag tycker är förståeligt. Självklart är det viktigt med teknik, men på en förskola måste man bedöma vad som är viktigast.

Jag tror att många lärare och pedagoger blir avskräckta när de hör ordet ”teknik” och tror, utan att prova, att det är mycket svårare än vad det är. Det finns många enkla saker man skulle kunna göra med barn och elever, bland annat egna vindsnurror i papper. På Balthazar (som vi skrivit om tidigare i bloggen) finns det lådor man kan låna till förskolor och skolor som innehåller en hel del experiment inom olika teman. Det behövs ingen särskild kunskap inom ämnet teknik för lärare eller pedagoger, alla experiment finns väl beskrivna och material ingår. Det ser jag som en jättebra möjlighet för både elever, barn, lärare och pedagoger.

Besök på Balthazar

Anna Larsson, Linda Gladh, Lina Johansson

När vi kom till Balthazar på morgonen blev vi varmt mottagna av personalen, som hade ansvar för olika åldrar i skolan och på förskolan. De berättade för oss om hur dagarna brukar se ut och att det denna dag skulle komma tre olika grupper på förmiddagen, det var en grupp med elever som går år 2 och två olika förskolegrupper. Innan grupperna kom hann vi se oss om och prova de olika aktiviteterna som fanns i lokalen. Detta var väldigt trevligt, intressant och vi blev som barn på nytt. Vi anser att det var bra att vi fick denna tid att utforska omgivningen på egen hand innan alla barnen kom.

Den första gruppen som kom var elever i år 2, som hade rymden som tema och skulle därför få se den spektakulära rymdföreställningen. Detta är en mycket uppskattad föreställning som många klasser vill se, speciellt då de arbetar med tema rymden. Under föreställningen fick vi stifta bekantskap med Aristoteles, Galileo Galilei och Nilla Armstrong. De diskuterade sina upptäckter om jorden och rymden. Barnen var snabba med att rätta dem när de sa något som inte stämde, till exempel att jorden är i centrum. Efter föreställningen fick eleverna titta på stjärnbilder samtidigt som de fick information om dessa och fick veta de historiska berättelserna om dem. Vid den sista stationen kring rymden fick eleverna titta på alla planeter som fanns upphängda i taket och jämföra dessa med en jättestor sol. Eleverna fick själva säga vad de olika planeterna heter och i vilken ordning de kommer i solsystemet. Detta kunde de utan problem eftersom de hade fått lära sig en ramsa, som går så här: ”Mor Vattnar Jorden Medan Jag Sätter Ut Nya (Plantor)” (Merkurius, Venus, Jorden (Tellus), Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus, (Pluto)). Vi var först väldigt överraskade över att de kunde så mycket, men det kan ha berott på att besöket på Balthazar var i slutet på deras temaarbete som hade varat i cirka 6 veckor.

Samtidigt som rymdgruppen var en förskolegrupp inne i en av verkstäderna och tillverkade magnetbanor. Barnen ritade banor på ett papper, de ritade även bilar eller skateboards som de satte gem på. Under banan hade de en pinne med en magnet på som de förde bilen framåt med.

Senare på förmiddagen hade en förskolegrupp flyta - sjunka och såpbubblor. De fick testa flytförmågan på olika föremål, t.ex. fjäder och gem. Personalen på Balthazar förklarade väldigt enkelt varför vissa saker flöt och andra sjönk. Därefter tillverkade barnen egna ”såpbubbleverktyg” i olika former. Vi gick ut och testade om bubblorna såg olika ut beroende på verktygets form, de fick även blåsa med jättestora verktyg. Det var dock svårt att blåsa bubblor eftersom det blåste så mycket (läs gärna vidare i vår blogg för att få reda på varför vindar uppstår). Innan barnen gick hem blandade de egen såpbubbleblandning.

Efter lunch undersökte vi några av deras temalådor, vi testade vi även några experiment. Innan vi lämnade Balthazar diskuterade vi dagen med personalen.

Vi tycker att Science Centers är ett fantastiskt koncept och att det är ett bra komplement till förskolans och skolans undervisning. Det ger en större möjlighet för eleverna att experimentera och upptäcka med alla sina sinnen vilket vi tror kan leda till en större förståelse och ett långsiktigt lärande.

Sammanfattning

Materia
Runt hela vårt jordklot finns det ett luftrum. Detta luftrum är det vi kallar för atmosfären. Atmosfären består till största delen av kväve (78%) och syre (21%). Det finns även argon, koldioxid samt små mängder av en hel del andra gaser, bland andra ozon som är särskilt viktiga för atmosfärens egenskaper. Utöver detta ingår vattenånga i varierande mängd, det vill säga vatten i gasform. Jordens atmosfär utvecklades inte förrän hundratals miljoner år efter jordens tillkomst. Den utvecklades genom gaser som trängde fram ur jordens inre. För 500-1000 miljoner år sedan blev syrgasmängden så pass hög att ett ozonskikt kunde bildas och skydda organiskt liv. Atmosfären har under de senaste 3-4 miljoner åren varit betydligt kallare än den numera är, och har då haft återkommande istider. Nu är atmosfären inne i en av de korta varma perioder som återkommer omkring vart 100 000:e år och som varar ungefär 10-20 tusen år. Atmosfären är tätast närmast jordytan. Tätheten avtar sedan uppåt, och på 50 km höjd är den inte mer än en tusendel av värdet vid jordytan. Densitet är ett mått av ett ämnes täthet. Mängden massa per volymenhet är större ju högre densitet ett ämne har. Densiteten påverkar därför direkt ämnets vikt. I det internationella enhetssystemet SI (Système internationale d’unités) fastställs densiteten (p) på följande vis:

p=m/V
Där m= massa (kg) och V= volym (m^3).

Luftens densitet används ofta som referens i samband med gaser och vattnets densitet ofta i samband med vätskor. Den ungefärliga densiteten av luft vid 20°C är 1,2 kg/m^3. Både lufttryck och temperatur påverkar densiteten, men den förändras inte särskilt mycket beroende på om det är lågtryck eller högtryck. Vid lågtryck får luften lägre densitet och man säger då att luften är tunnare. Luften blir även kallare och eftersom kall luft har högre densitet stabiliseras det hela och förändringarna blir inte så stora. Den uppvärmda luften vid högtryck som har värmts av solen rör sig snabbare (molekylerna i luften rör sig snabbare) och gasen utvidgas, med andra ord blir luften tunnare och får lägre densitet. Högtryck har dock högre densitet, vilket kompenserar den låga densiteten. Det kan ibland ske förändringar med luftens densitet beroende på väder, till exempel soliga vinterdagar då det kan vara både högtryck och kall luft vilket ger luften en högre densitet.

Vind är flödet av luft i atmosfären och luft rör sig i förhållande till jordytan. Det som får luften att röra sig är skillnader i temperatur och lufttryck. Luften rör sig från områden med högt tryck till områden med lågt tryck. Vinden blir kraftigare ju större tryckskillnaden är. Både solens strålning (temperatur) och jordens rotation påverkar lufttrycket. Lufttrycket blir lägre ju högre upp man kommer i atmosfären, vilket beror på att den ovanliggande luftmängden blir mindre. Varm luft är lättare än kall luft, vilket leder till att luften blir mer lättrörlig. Den varma luften stiger och den kalla luften sjunker, vilket gör att luften byter plats i ett slags kretslopp. Detta visar sig i att marknära luft under dagen börjar stiga uppåt och vindhastigheten ökar. Under natten blir vindhastigheten lägre eftersom markytan avkyls, och så även de lägre luftlagren. Eftersom jorden är ett roterande klot tillkommer Corioliskraften, som är en kraft som påverkar ett föremål när det rör sig på en roterande kropp och den beror på föremålets hastighet. Genom inverkan av Corioliskraften, också kallad Corioliseffekten, blir vinden efterhand nästan vinkelrät mot den riktning åt vilket trycket faller. Vindar kan röra sig i alla riktningar - horisontellt, vertikalt och i virvlar. Corioliskraften motverkar att all den varma luften från tropikerna kommer upp till våra kallare områden när vinden försöker utjämna temperaturskillnaderna, kraften håller kvar värmen/kylan i vissa områden på jorden.

Med en vindflöjel eller en vimpel mäts vindens riktning, med andra ord varifrån det blåser, till exempel nordvästlig vind. Vindhastigheten anges i meter per sekund (m/s). De flesta stormar uppkommer på hösten och vintern. Solvärmen fördelas ojämnt över jorden, och vinden försöker jämna ut dessa temperaturskillnader. Detta är orsaken till att det blåser mer på hösten i vår del av världen när det hunnit bildas riktigt kall luft vid nordpolen, samtidigt som luftmassorna i söder fortfarande är högsommarvarma. Vinden försöker också jämna ut tryckskillnaderna mellan högtryck och lågtryck.

Liv
Atmosfären är förstås avgörande för vårt liv på jorden och vi behöver syret i luften för att andas.
Vinden är ett sätt för vissa växter att föröka sig på. Ett exempel på ett träd som använder sig av vinden är björk. Björken har enkönade hängen, men den har både han- och honhängen på samma träd. Hängena består av små blommor. Blomningen sker på våren i samband med lövsprickningen. Björkens frukter är tvåvingade nötter och det är de som sprids med vinden. Den har stor spridningsförmåga och är snabbväxande. Det är även de vindpollinerade växterna som ger allergiska reaktioner, så som pollenallergi. Björk är det vanligaste allergiframkallande lövträdet, dels för dess stora allmänna förekomst men även för att det framkallar extremt hög produktion av pollenkorn. Ett enda hänge med hanblommor kan innehålla fem till tio miljoner pollen. Blomningen börjar i mars/april och är oftast över i slutet av juni. Om man har utvecklat en allergi mot björk är det inte ovanligt att man reagerar även på al och hassel, som är närbesläktade botaniskt sett och som också är vindpollinerade. Efter befruktningen bildas de små björkfröna som, när de mognat, sprids med vinden med hjälp av två små vingar. Pollen måste förflytta sig från ståndarknappen ("hane") till pistillens märke ("hona"). Detta sköts, i björkens fall, med hjälp av vinden. Växter som är vindpollinerande producerar massor av små lätta pollenkorn. Pistillernas märken är ofta förhållandevis stora och klibbiga medan själva blommorna är små och ofta både doft- och färglösa.

Teknik
Vindkraftverk fångar energin i vinden och omvandlar den till mekaniskt arbete, som via en generator omvandlar rörelseenergin till el. Vinden blåser på vindkraftverkets blad. De tryckskillnader som uppstår mellan fram och baksidan gör att bladen roterar. Bladen är formade på liknande sätt som flygplansvingar. Flygplan lyfter för att luftens omväg över vingen gör att luften har en högre hastighet över än under vingen vilket skapar ett undertryck över (luft i rörelse har lägre tryck än stillastående) och en lyftkraft som lyfter planet. När vinden blåser över bladen på vindkraftverket skapas en lyftkraft som gör att bladen roterar. Bladspetsen rör sig ungefär 6 gånger snabbare än vindens hastighet. Turbinaxeln (som bladen sitter på) driver en generator, generatorn håller emot axeln eftersom ingen el skulle alstras om bladen snurrar fritt. Generatorn, som sitter uppe i tornet, alstrar elektricitet som sedan färdas via elkablar ut i det nedgrävda elnätet. En generator alstrar el genom att ett magnetfält och en elektrisk ledning rör sig i förhållande till varandra. En ledningstråd kan lindas runt rotorn och rotorn roterar mellan magneter, då ändras magnetfältet i trådslingan under rotationen och elektrisk ström skapas. Det krävs elektricitet för att starta generatorn så att ett magnetfält kan skapas.

Energi
Det finns energi i vinden och den har använts mycket länge, det var faktiskt en av de första energikällorna människan använde för att utföra ett arbete. Ungefär 0,7 % (genomsnitt) av solens strålningsenergi omvandlas till vindenergi. Vindenergi är rörelseenergin i vinden. Vi människor har sedan lång tid tillbaka utnyttjat styrkan hos vinden. Den har bland annat använts till att driva båtar och väderkvarnar som malde säd, i modern tid tar vi bland annat vinden till hjälp för att skapa elektricitet. Som bekant anses energi inte kunna försvinna eller nyskapas, den omvandlas dock från en form till en annan (se ovan, solenergi till vindenergi). Vi har tidigare skrivit om hur vindenergin omvandlas till elektrisk energi i vindkraftverken.

Som vi har skrivit tidigare mäts vinden i meter per sekund (m/s). Ibland nämns medelvind i vädersammanhang och då menar man, med en meteorologisk definition, medelvinden under en tidsrymd av 10 minuter. Enligt Nilsson (2005) har vinden också en byighet (variation) som kan vara 50-100 % av medelvinden. De kraftigaste vindbyarna kan alltså vara dubbelt så snabba som medelvinden. Vindstyrkan (vindens kraft) ökar med kvadraten på vindhastigheten. Till exempel har en stormvind på 28 m/s fyra gånger större vindstyrka än en kulingvind på 14 m/s. Nilsson (2005) skriver att det är svårt att jämföra stormar och att svara på frågan om vilken den värsta stormen är som har drabbat Sverige, eftersom det beror på vad man mäter. På Ölands södra grund uppmättes den 17 oktober 1967 en medelvind på 40 m/s, som är den högsta medelvind som uppmätts i Sverige.

Orkanen ”Gudrun” (vindbyar på 42 m/s) över södra Sverige den 8 – 9 januari 2005 orsakade värsta skogsfällningen och störst ekonomisk skada. Tromber kan bildas på olika sätt, småtromber bildas där luften är mycket upphettad, oftast i öknen, på jordytan och arbetar sig uppåt till en höjd på 10-100 meter. En större tromb, eller tornado som det kallas i engelskspråkiga länder, bildas i åskmoln där luften är varm, fuktig och instabil. Under molnet formas en molnslang av roterande luft som sedan når marken. Väl på marken ser tromben ut som ett snurrande rör som förflyttar sig med mycket hög hastighet.

Referenser

materia:

http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/varfor-blaser-det-1.220, hämtat 2010-04-21

http://skoltips.wordpress.com/2008/03/03/vadret/, hämtat 2010-04-21

Nilsson, L-G & Bokförlaget Semic (2005). ”Stora boken om vädret”. Sundbyberg

http://ne.se.persefone.his.se/lang/lufttryck hämtat 12/3 2010

http://www.smhi.se/sgn0102/n0201/coriolis1.htm hämtat 2010-03-31 12.00

http://ne.se.persefone.his.se/vind/jordrotationens-betydelse hämtat 2010-03-31 12.00

http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/vadret-pa-vara-breddgrader-1.5599?l=24

hämtat 2010-03-31 12.00

http://sv.wikipedia.org/wiki/Densitet, hämtad 2010-03-03

http://www.aftonbladet.se/väder/fragorochsvar. hämtad 2010-03-03

Andersson, B. (2008), Bra Böckers Lexikon

Liv:

www.bioresurs.uu.se

www.astmaoallergiforbundet.se

www.phadia.se

Energi:

http://www.ne.se.persefone.his.se/lang/energi/162380 hämtat 2010-03-30

http://www.ne.se.persefone.his.se/lang/vindenergi hämtat 2010-03-30

Svahn, C. (2008) Stora boken om naturfenomen. Sundbyberg:Bokförlaget Semic.

http://www.ne.se.persefone.his.se/lang/tromb/331690 Hämtat 2010-03-22

http://ne.se.persefone.his.se/lang/vind hämtat 12/3 2010

http://ne.se.persefone.his.se/lang/vind#http://ne.se.persefone.his.se/modals/view_picture.jsp?objectId=358386||facebox den 17/3 2010

teknik:

http://www.vattenfall.se/www/vf_se/vf_se/518304omxva/526164energ/527964vind/528024sxxpr/index.jsp Hämtat 8/3 2010

CVI. (2004) Så fungerar ett vindkraftverk- faktablad 3. Högskolan på Gotland.http://www.frostvikeninfo.se/vindkraft/files/Faktablad.pdf hämtat 8/3 2010

Energirådgivningen. (2009). Vindkraft- eff 12.www.energirådgivningen.se

Vattenfall.se

byggindustrin.se

http://www.liu.se/forskning/fragaforskare/gamlafysik.html#hurfunggen

Seminarium arbetsplaner 20100503

Basgrupp 8

Vilka är målen?

Arbetsplanen har kursplanen som utgångspunkt, även mål från den lokala skolplanen finns med. De konkreta målen för år 1-2 är att eleven skall

· känna till den historiska utvecklingen, inom några väl bekanta teknikområden, som har betydelse för natur, samhälle och individ.

· Kunna använda enkla redskap och verktyg och beskriva deras funktioner.

· Kunna med handledning planera och utföra enklare konstruktioner (t.ex. pappersvikning)

För år 3-5 skall eleven

· Kunna redogöra för, inom några väl bekanta teknikområden, viktiga aspekter på utvecklingen och teknikens betydelse för natur, samhälle och individ, (t.ex. från flinta till stål, häst och vagn till flyg, vindkraft till atomenergi)

· Kunna använda vanligt förekommande redskap och tekniska hjälpmedel och beskriva deras funktioner.

· Kunna med handledning planera och utföra enklare konstruktioner, (t.ex. mekanonbygge)

Målen är inte så preciserade, vi ser att de är tagna direkt från kursplanen och tänkta att planeras och struktureras vidare av varje pedagog. Vi ser det både som negativt och positivt. Lärarna får en större frihet att välja det som eleverna är intresserade av och vad som ligger i tiden. Ginner och Mattsson (1996) menar att de avgörande förutsättningarna vilar hos läraren och han/hon måste kunna, vilja och våga ta sig an teknikämnet och göra det utifrån de förutsättningar som finns. Samtidigt är det svårt att komma som ny lärare och veta vilka områden det innebär. Man skulle kunna precisera målen mer men att läraren får välja arbetsmetoderna för att nå målen. I arbetsplanen är det inte utförligt beskrivet hur de har tänkt arbeta mot målen, det som framgår är att de ska arbeta integrerat med flera andra ämnen bland annat historia, musik, geografi, matematik, svenska, hemkunskap och slöjd. De ska även arbeta utifrån undersökande studier av tekniska hjälpmedel och maskiner (till exempel ångmaskin, kaffebryggare, dammsugare osv.), modellbyggen, teknikdag eller teknikvecka, utföra konstruktionsbyggen med enkelt material exempelvis lego samt teknikutmaningar och kluringar (brobygge, äggfall, skrotskulpturer med fler). Genom dessa förslag på arbetsmetoder ser vi att eleverna kan ges möjlighet att nå målen med förutsättning att läraren har en genomtänkt undervisning och då belyser tekniska begrepp. Det är viktigt att eleverna inte bara själva får bygga till exempel en bro utan att man som lärare är delaktig och ställer utvecklande frågor som; vad kan man använda detta till och vad kunde du gjort annorlunda. Utgår man från ett hjul skulle man kunna utmana eleverna med frågor om vart hjul kan finnas i andra konstruktioner och maskiner. Läraren bör även sätta samman tekniken med elevernas vardag för att eleverna ska förstå betydelsen av tekniken i samhället.

Något vi saknar i arbetsplanen är värderingsfrågor där eleverna får möjlighet att kritiskt granska tekniken för att de ska få ett kritiskt förhållningssätt till ny teknik och dess konsekvenser för exempelvis miljö. Enligt Andersson (2008) är skolans uppgift att ge överblick och sammanhang och skapa engagemang för olika frågor och problem vilket man kan göra genom ovanstående arbetssätt. Ytterligare en del vi skulle vilja ha med i arbetsplanen är teknik sett ur ett globalt perspektiv då detta finns med i strävansmålen i Kursplanen för Teknik (Skolverket, 2006).

I arbetsplanen står det att uppföljning och utvärdering ska ske genom att man efter genomgånget arbetsområde gör en utvärdering av metoder och kunskapsnivå i förhållande till målen. Denna sker genom bild, skriftlig och/eller muntlig redovisning, skattning och samtal. Det står även att det i planeringen av arbetsområdet ska framgå hur uppföljningen av utvärderingen ska ske och att målsman ska ta del av barnets utveckling i förhållande till målen i utvecklingssamtal. Ett problem vi kan se är att målen inte är så konkreta och lättförståliga för vårdnadshavarna att förstå.

Vi anser att utvärderingsmetoderna är bra, men något vi har reflekterat över är att man behöver ta reda på elevernas förkunskaper innan arbetsområdet för att man ska kunna veta om eleverna har lärt sig något nytt. Annars kan det vara så att eleverna redan hade dessa kunskaper innan. En kompletterande metod när det gäller utvärderingen anser vi vara observationer under pågående arbete, då man genom elevernas diskussioner och utförande av arbetsuppgifter kan ta del av elevernas förståelse för innehållet.

I arbetsplanen vi har analyserat kan vi se en progression i målen från årskurs 1-2 till årskurs 3-5, men på grund av att målen inte är så konkreta kan det ändå bli så att det blir en upprepning av samma innehåll i de högre årskurserna. Det skulle även vara bra om målen för årskurs 6-9 fanns med för att man ska kunna se vad som kommer sedan och vad det är man arbetar mot.

När det gäller undervisningsstrategier finns det inga tydliga i arbetsplanen, men vi förstår att de vill att eleverna ska arbeta mycket praktiskt eftersom de skriver att eleverna exempelvis ska arbeta med modellbyggen och konstruktionsbyggen samt undersöka tekniska hjälpmedel och maskiner. Därmed blir det lite Dewey inspirerat ”learning by doing” som hör till det konstruktivistiska synsättet.

Slutsats

Genom att vi har tagit del av och diskuterat olika arbetsplaner inom naturvetenskapliga ämnen och teknik kan vi se att det är viktigt att ha en arbetsplan att utgå ifrån. En likhet i utformningen av de arbetsplanerna som vi har läst är att samtliga endast utgår ifrån läroplansmål och kursplanemål, de har inte brutit ner dessa vilket gör att innehållen i målen blir väldigt opreciserade. Vi tycker att det är viktigt att arbetsplanerna är tydliga för att de ska fylla sin funktion. En sak som skiljer sig åt i arbetsplanerna är arbetsbeskrivningen, hur man ska nå målen, i någon är det väl beskrivit hur man ska arbeta då det står vilka böcker man ska använda sig av och även hur eleverna ska göra (exempelvis ha en experimentbok där de ställer hypoteser och antecknar de iakttagelser som de gjort).

Referenser

Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.

Ginner, T. & Mattsson, G. (red) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Skolverket, (2006). Kursplan för teknik. Stockholm: Fritzes.

Storskaliga vindar

Vi har tidigare beskrivit bl.a. sjöbris som är en lokal vind. Det finns stora vädersystem runt jorden som påverkar vindarna. Jag ska nu beskriva några.

Områden kring ekvatorn värms upp mest på grund av solens "placering". Det bildas en zon av lågt tryck. Denna varma luft stiger uppåt och rör sig mot polerna. Under vår sommar rör den sig norrut och under vinters söderut. Vinden avkyls i norr och vänder efter att ha strömmat in mot polerna och färdas tillbaka mot ekvatorn.

Ett annat vindsystem bildas när stora kontinenter värms upp mer än omgivande hav och trycket blir lägre på land, det fungerar som sjöbris (se tidigare inlägg). När det blir vinter rör sig vindarna tvärtom.

Högtryck och lågtryck

Högtrycksområden bildas ofta över kalla områden så som Antarktis och lågtryck över förhållandevis varma områden precis som ett lågt tryck bildas vid ekvatorn eller vid stranden jämfört med är högre vid polerna och havet. Det höga trycket vid polerna gör att luften avkyls, sjunker och pressas samman vid polerna. Luft som pressas samman blir varmare och processen innebär också att molnen löser upp sig. Den varma luften vid exempelvis ekvatorn stiger och blir då kall. Detta leder till att vi ofta har varma vindar och vackert väder på sommaren när det är högtryck och dåligt med molnighet och kyla när det kommer in ett lågtryck. När luftströmmarna från ekvatorn kyls av uppkommer högtryck. Luften strömmar spiralformat i hög- och lågtrycken på grund av bland annat corioliskraften.

Lågtryck ger oss mulet och blåsigt väder och luften kommer in från Atlanten och Norska havet. Temperaturen på dessa vindar är densamma hela året. De känns ofta kalla på sommaren och varma på vinter. Högtryck ger oss vackert och molnfritt väder på sommaren men kallt på vintern. Det beror på att det inte blåser så mycket under högtryck, det blir solens strålning som avgör temperaturen. Solen värmer mer på sommaren än vintern. På hösten bildas ofta dimma när det är högtryck på grund av det är fuktigt på marken.

En av förklaringarna till att vindar uppstår är att tryckskillnader får luft att röra sig från högtryck till lågtryck. SMHI ger en bild att när man blåser upp en ballong blir trycket högre i ballongen, när man sedan "öppnar" ballongen blåser vinden kraftigt från högt tryck till lågt tryck. Ju större tryckskillnaderna är mellan hög. och lågtryck desto kraftigare vindar.

Vinden rör sig från högtryck till lågtryck. Skillnaden i tryck är avgörande för vindhastigheten, det beror också på hur nära de ligger varann. Högre hastighet ju närmre de ligger.

Referenser:

http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/varfor-blaser-det-1.220, hämtat 2010-04-21

http://skoltips.wordpress.com/2008/03/03/vadret/, hämtat 2010-04-21

ne.se, hämtat 2010-04-21

Samling och experiment i förskolan

Vi har valt att sammanfatta våra samlingar i förskolan eftersom vi ändå gjort samma sak. Vi utgick ifrån lektionsplaneringen vi tidigare lagt ut här i bloggen.

Samlingen började med att vi läste boken ”Flickan som bara ville läsa” av Sonja Hulth och Anna-Clara Tidholm. Vi upplevde att alla barnen var engagerade och ett barn sa bland annat att man kunde se på en bild i boken att det inte blåste för det var inga vågor på vattnet, vilket ju var helt riktigt! Efter läsningen visade vi att luft väger något genom att balansera två uppblåsta ballonger på en blompinne och sen smälla en av ballongerna. Den uppblåsta ballongen sjunker då, vilket visar barnen att luft faktiskt är någonting. Efter ballongexperimentet pratade vi hur man kan se att det blåser och om hur det känns. Vi fick lite blandade svar, men några vanligt förekommande svar var att man kan se det på träden, och att det känns i ansiktet. Det kan göra ont i kinderna om det blåser kallt och det känns skönt om det blåser kallt. Ett barn hade nästan blåst omkull häromdagen när det blåste mycket. Vi hade med oss en bordsfläkt som vi satte på så barnen fick känna vinden från den och de fick även beskriva hur man kunde se på de andra barnen att det blåste. De menade att det syntes på håret. Vi ville även visa barnen att de själva kan skapa vind, och visa att man kan förflytta saker med hjälp av den. Därför hade vi med oss en pingisboll som barnen skulle blåsa på. De fick tävla mot varandra genom att stå lika många barn på båda långsidorna av ett bord. De skulle sen gemensamt försöka blåsa bollen över kanten på motståndarnas sida. Detta var ett uppskattat moment och barnen hade nog kunnat blåsa (tävla) fler omgångar. När de hade tävlat färdigt fick de titta ut genom fönstret för att försöka se om de kunde se något tecken på att det blåste ute. Vi avslutade våra samlingar med att barnen fick rita varsin bild av någonting som hade med vind att göra. Det blev mest träd som blåste i vinden och rufsigt hår som avbildades.

Vi kände allihop att barnen var delaktiga, engagerade och intresserade. De verkade nöjda allihop efter samlingarna. En förskollärare nämnde att hon tyckte att samlingen låg på helt rätt nivå. En tanke som kom upp när vi sammanfattade våra iakttagelser var att barnen kanske aldrig sett en sådan våg som vi försökte visa med ballongerna och blompinnen. Vi kanske borde ha förklarat hur det fungerade och varit tydligare med att det var jämvikt när blompinnen var rak. Det verkade dock som att barnen förstod att pinnen skulle väga över på ena sidan, men det kan ändå vara bra att vara ännu tydligare om man ska göra något sådant igen.

Svenska stormar

Det kan vara bra att känna till att även Sverige ibland drabbas av oväder, till exempel stormar, och jag har därför valt att ge några exempel på detta här.

Nilsson (2005) skriver att det är svårt att jämföra stormar och att svara på frågan om vilken den värsta stormen är som har drabbat Sverige, eftersom det beror på vad man mäter. På Ölands södra grund uppmättes den 17 oktober 1967 en medelvind på 40 m/s, som är den högsta medelvind som uppmätts i Sverige. Orkanen ”Gudrun” över södra Sverige den 8 – 9 januari 2005 orsakade värsta skogsfällningen och störst ekonomisk skada. Här är några av de värsta ovädren som drabbat Sverige:

3 januari 1954, ”Den stora stormfällningen”: 18 miljoner kubikmeter skog fälldes i en storm som drabbade östra Svealand och sydostligaste Norrland. I medelvind blåste det 36 m/s på Agö utanför Hudiksvall.

17 oktober 1967: En orkan som krävde 4 människoliv drabbade Skåne, Blekinge och Öland. På Öland uppmättes en svensk rekordmedelvind på 40 m/s under en tiominutersperiod.

1 – 2 november 1969, ”Allhelgonaorkanen”: Drabbade Svealand och 6 människor dog. Medelvinden vid Örskär var som mest 36 m/s.

20 december 1992, ”Tarfalaorkanen” i Lappland: Svenskt byvindrekord på 81 m/s i en kraftig vindstöt.

27 – 28 september 1994, ”Estoniastormen” på Östersjön: En ganska normal höststorm med ”bara” 25 m/s, men 852 människor drunknade när färjan ”Estonia” sjönk.

8 – 9 januari 2005, Orkanen ”Gudrun”: Ett ovanligt mellanbreddslågtryck, härjade som värst över södra och mellersta Götaland. De kraftigaste vindbyarna gick upp till 42 m/s. I skogsrika Småland noterades orkanvindbyar på 33 m/s. Sju människor dog under ovädret och fler dog senare under uppröjningsarbetet. 70 miljoner kubikmeter skog fälldes. Ungefär en halv miljon hushåll blev utan ström och över en kvarts miljon telefonabonnenter blev utan fast telefoni. Samhällets kostnader för denna storm beräknades efteråt till cirka 15 miljarder kronor. Skogsägarna uppskattade sina sammanlagda förluster till cirka 20 miljarder kronor.

Jag har här visat på vindens oerhörda kraft och vad den kan orsaka. Vi behöver vinden till mycket och den kan utnyttjas på flera bra sätt, men den kan också orsaka rena katastrofer. Man bör ha respekt för denna enorma kraft. Frågan är bara om stormarna har blivit värre, eller kommer att bli värre i framtiden med tanke på de klimatförändringar som sker i världen? Detta tänker jag läsa mer om och återkomma med då jag funnit svar på mina frågor kring detta.

Referens: Nilsson, L-G & Bokförlaget Semic (2005). ”Stora boken om vädret”. Sundbyberg

Världens vindar

Som en fortsättning på det som Lina skrev om tromber tänker jag nu berätta mer om vindens styrka och om olika vindar som finns i världen samt deras egenskaper.

Nilsson (2005) skriver att luften nästan alltid rör sig, ibland rör den sig snabbt och ibland långsamt. Vi människor har sedan lång tid tillbaka utnyttjat styrkan hos vinden. Vinden har fått driva våra fartyg och malt vår säd, i modern tid tar vi bland annat vinden till hjälp för att skapa elektricitet. Som vi har skrivit tidigare mäts vinden i meter per sekund (m/s). Ibland nämns medelvind i vädersammanhang och då menar man, med en meteorologisk definition, medelvinden under en tidsrymd av 10 minuter. Enligt Nilsson (2005) har vinden också en byighet (variation) som kan vara 50-100 % av medelvinden. De kraftigaste vindbyarna kan alltså vara dubbelt så snabba som medelvinden. Vindstyrkan (vindens kraft) ökar med kvadraten på vindhastigheten. Till exempel har en stormvind på 28 m/s fyra gånger större vindstyrka än en kulingvind på 14 m/s. Författaren skriver att det kanske ses som självklart att vindens riktning betecknar från vilket håll vinden kommer, att en nordlig vind kommer från norr, en västlig vind från väster, sydlig vind från söder och att ostvinden kommer österifrån, men uttrycken har ibland orsakat missförstånd eftersom man gör tvärtom när man beskriver havsströmmar. Då talar man istället om nordgående, västgående, sydgående och ostgående ström.

Enligt Nilsson (2005) konstruerade den engelske amiralen Sir Francis Beaufort 1812 en vindskala genom att studera vindens effekt på vågor och fartyg. Denna skala används än idag av meteorologer över hela världen och skalan har, efter att den konstruerats, även anpassats för bruk till lands. Författaren skriver vidare att vindskalan går från 0 (stiltje) till 12 (orkan). Vindstyrkor över 32 m/s kallas orkan och en vindstyrka på 32 m/s motsvarar 115 km/tim. Så om man kör lite för fort på en motorväg (115 km/tim) och sticker ut handen genom sidorutan känner man hur orkanvindens styrka känns.

Beaforts vindskala

Vindstyrka (Beaufort)	Vindhastighet (m/s)	Benämning på land	Benämning till sjöss	Verkningar på land	Verkningar till sjöss
0	0 – 0,2	lugnt	stiljte	inga, röken stiger nästan rakt upp	Spegelblank sjö
1	0,3 – 1,5	svag vind	nästan stiljte	märkbar för känseln	Krusningar, som fiskfjäll
2	1,6 – 3,3	svag vind	lätt bris	vimpel lyfts,små löv rör sig	Korta små vågor som ej bryts
3	3,4 – 5,4	måttlig vind	god bris	vimpel sträcks, kvistar rör sig	Vågkammar börjar brytas
4	5,5 – 7,9	måttlig vind	frisk bris	flagga sträcks, grenar rör sig	Längre vågor, vita skumkammar
5	8,0 – 10,7	frisk vind	styv bris	små lövträd svajar, insjövågor bryts	Överallt skumkammar, mer utpräglade vågor
6	10,8 – 13,8	frisk vind	hård bris	stora grenar rör sig, teletrådar viner	Större vågberg, skum över större ytor, dovt brus
7	13,9 – 17,1	hård vind	styv kuling	hela träd svajar, motvind besvärar	Sjön tornar upp sig och bryter, skum i strimmor
8	17,2 – 20,7	hård vind	hård kuling	bryter av kvistar, svårt att gå mot vind	Betydandevågberg, skum i tätare strimmor, dån
9	20,8 – 24,4	halv storm	halv storm (kulingstyrka)	små skador på hus, taktegel blåser ned	Som ovan
10	24,5 – 28,4	storm	storm	träd rycks upp, större skador på hus	Höga vågberg, havsytan vit av skum, starkare dån
11	28,5 – 32,6	svår storm	svår storm	mycket sällsynt i inlandet	Andra fartyg döljs av vågbergen, skum stör sikten
12	32,7 -	orkan	orkan	nästan bara i fjällen och i tromber	Mest i tropiska cykloner

(Nilsson, 2005, s.51)

Människor har runt om på jorden lärt sig att leva med olika vindar, som har givits olika namn. Nilsson (2005) menar att det finns hundratals, kanske tusentals namngivna lokala och regionala vindar i världen. Jag tänkte här ta upp några av dessa som är lite mer kända:

Mistral: En kylig, kraftig och torr nordlig vind. Under vintern och våren kan tung kalluft norr om Alperna rinna ned i Rhônedalen, där den inriktas och förststärks. I extremfall kan Mistralen orkanstyrka.

Scirocco: Vinden känns het och torr på Sicilien och i södra Italien. Scirocco är en syd- till sydostlig stoft- och sandbemängd vind från Sahara. På sin väg norrut blir suger den heta luften upp vattenånga från Medelhavet. Siroccon förknippas därmed på Capri med varmt, fuktigt väder och dimma. Ännu mer norrut kan vinden ge rikliga regn då den har tagit upp så mycket fuktighet.

Sommarmonsun och vintermonsun: Monsunvindar är årstidsbundna vindar som blåser över främst södra Asien. Enligt Nilsson (2005) kan den årstidsbundna monsunen kan jämföras med den dygnsbundna sjöbrisen och landbrisen. Sommarmonsunen blåser från havet till land och för med sig fuktig luft, som ger regn när luften hävs i bergssluttningarna. Då det är tvärtom, alltså att vinden blåser från kontinentens inre mot havet och är kall och torr, är det istället vintermonsun.

Referens: Nilsson, L-G & Bokförlaget Semic (2005). ”Stora boken om vädret”. Sundbyberg